Vykort från Ekeviken

Precis till vänster om den vänstra fiskeboden kan ni med bra syn eller stor skärm skymta en liten, liten prick. Det är ett gammalt vrak som ligger där och rostar, längst ut på udden som heter Norsholmen. När jag var liten brukade vi cykla och tälta på Gotland och Fårö, och att klättra omkring på det där vraket var en av sommarens höjdpunkter. Viken hitom udden är Ekeviken, och i själva Eke, där ligger hembageriet Sylvis döttrar. Ungefär åtta minuters promenad från havet. Man har ju funderat lite på det här med hembageri, vad betyder det egentligen? Lisa och Barbro som är Sylvis döttrar och som driver bageriet, säger att de kallar det hembageri för att de bakar som man bakar hemma. När de öppnade för 17 år sedan bodde de också på bageriets övervåning, så det kvalar ju in som hembageri även i den meningen.

Det var på övervåningen jag fick bo när jag hälsade på och bakade surdegsbröd med dem förra veckoslutet. Det var absolut hur trevligt som helst och goda bröd blev det. Som den här surdegsbaguetten …

och det här jättestora dinkelbrödet …

… som vi bakade på vårspelt (spelt ett annat namn för dinkel) från föreningen Gutekorn. Närodlat och mycket, mycket gott. Köp det när ni har vägarna förbi Sylvis i sommar!

En skållning i Stureby

En gång i somras när jag bakade i Rute blev det ett litet missöde med pomeransskalen till gotlandslimporna (ja, de kallar dem inte limpor, de har nån grej med det, men det är ju faktiskt gotlandslimpor). Det man gör är att man först kokar torkade pomeransskal i ungefär en halvtimme varpå man skär bort det vita luddet på insidan innan man strimlar och hackar skalen. Men en dag uppstod ett litet missförstånd. Någon, det var inte jag, strimlade och hackade det vita luddet istället för det gula fasta skalet. Det hamnade i komposten. Det hela uppdagades när Erik kom in och frågade vad det var för fel på pomeransen som han gett till hönsen. Så kan det gå.

Härom dagen bakade jag gotlandlimpa igen. Man måste få det då och då, annars blir man nog galen. Den här knådfria varianten är en av de bästa jag bakat faktiskt, bakad utan surdeg men med en skållning som håller brödet saftigt flera dagar. Det är mycket sirap i degen och lite farinsocker, precis som i Rutes.

GOTLANDSLIMPA I MARS, två stora bröd

Skållning
15 g (1 påse) hela torkade pomeransskal
300 g rågmjöl
2 tsk anis
2 tsk fänkålsfrö
600 g kokhett vatten

Koka pomeransskalen i cirka 30 minuter. Skär bort det vita luddet på baksidan (kastas) och strimla och hacka skalen fint. Stöt kryddorna i en mortel och blanda sedan kryddor, pomeransskal och mjöl med det heta vattnet. Låt stå tills det svalnat.

Deg
skållningen
300 g yoghurt
25 g jäst
800 g rågsikt
200 g brödsirap (alt mörk sirap)
50 g farinsocker
25 g salt

Rör ut jästen i lite vatten och blanda sedan alla ingredienser i en rymlig bunke (eller en plastlåda med lock som jag ibland använder till större degar). Det är en mycket seg och kladdig deg.

Låt degen jäsa till dubbel storlek på ett ungefär (min deg tog ungefär 4 timmar på sig). Tryck ihop degen med en blöt hand och vik sedan in degens kanter mot mitten så att den späns litegrann. Låt degen jäsa upp på nytt. Den här gången går det betydligt snabbare, ungefär 1 timme kan det ta.

Ta upp degen på ett mjölat bakbord (använd gärna rågmjöl) och dela den i två delar. Rundriv degen efter bästa förmåga och forma den sedan till en limpa. Degen har en väldigt egen konsistens och kan vara svår att hantera, men det är inte heller så noga hur det ser ut.

Låt nu bröden jäsa ungefär 1 timme eller lite mer. Om man vill kan man låta dem jäsa på en mjölad handduk som man stöttar upp lite på sidorna. På så vis kan man få degen att jäsa på höjden istället för att flyta ut åt sidorna. Sätt ugnen på 250 grader i god tid. Placera en plåt eller en baksten på mittenhyllan.

Skarven som blir när man format limporna får ligga uppåt när de jäser.

Vänd upp bröden på en bakspade (pappkartong eller skärbräda går också bra) och så skjuts in i ugnen! Sänk genast till 200 grader och låt bröden stå inne cirka 45 minuter. Innertemperaturen bör ha kommit upp i 98 grader när de är klara. Ta ut bröden ur ugnen och låt svalna på ett galler.

De spricker alltid lite galet de här bröden, men det hör till.

Provbakning i sommarstuga

Det var dimmigt på Gotlands östkust igår. Gotland är fint i dimma. Vi skulle så gärna ha ett eget litet hus här på ön och vi kollar på lite olika tomter och hus. Men man blir oftast besviken. Det är som regel hemskt dyrt, fuktskadat och saknar avlopp. Är det lite mindre dyrt saknas även el. Som en mäklare uttryckte det i prospektet: Stugan har ingen el och på tomten finns ett dass.

I huset vi lånar har vi det bra. Vi tar det piano och jag bakar lite varje dag. Provbakar och provbakar. Recepten i den nya boken är ju anpassade för att man ska kunna baka bröden utan degblandare, vågar, jäskorgar och annat, och det är roligt att baka bröden på ett ställe där de där grejerna faktiskt saknas på riktigt. Och bröden blir bra!

En av de saker som jag är mest nöjd med i den nya boken är hur man slipper att baka ner ett helt kök genom att man bakar ut brödet i en handduk. Såhär ser det ut (steg för steg-bilder som jag tog hemma förut och som kommer i boken):

1. Strö rikligt med mjöl på en bakhandduk.

2. Skrapa ut degen på handduken.

3. Dra försiktigt ut degen lite.

4. Vik in kanterna mot mitten och vänd sedan degen så att skarven hamnar nedåt.

5. Vik ihop handduken kring degen, men gör ett rymligt paket så att degen har lite utrymme att jäsa.

Man skulle kanske kunna tro att degen kladdar fast där i handduken, men det gör den faktiskt sällan. Vill man vara på den säkra sidan använder man rågmjöl.

Ett av recepten i boken som jag själv bakar allra mest är ett ljust surdegsbröd som jag gör på rågsurdeg. Det blir mycket saftigt och gott. Det här exemplaret bakade jag till våra lammburgare härom dagen.

Här är receptet (klippt direkt ur första korrekturet).

LJUST BRÖD MED SURDEG, 1 bröd

På kvällen
30 g (2 msk) rågsurdegsgrund
120 g (2 dl) vetemjöl special
100 g (1 dl) vatten

På morgonen
surdegen från gårdagen
200 (2 dl) vatten
5 g (1 tsk) jäst
270 g (4 1/2 dl) 300 g ( 5dl) vetemjöl special
6–9 g (1–1 1/2 tsk) salt

På kvällen
Blanda surdegen. Rör ihop surdegsgrund, mjöl och vatten, täck med lock eller plastfolie och låt stå på ett varmt ställe under natten, gärna 22–25 grader.

På morgonen
Blanda degen. Blanda ut jäst och vatten i surdegen från gårdagen och tillsätt sedan resten av ingredienserna. Rör kort tills allt blandats ordentligt och låt degen vila 30 minuter. Om det är dragigt kan du täcka bunken med en handduk.

Vila och vika. Doppa handen i vatten och ta sedan tag i degens kant med ena handen. Dra ut degen en aning och vik den in mot mitten. Ta ett nytt tag, dra i degen och vik in mot mitten på nytt. Fortsätt tills du kommit varvet runt. Det här momentet gör du totalt tre gånger med ungefär 45 minuters mellanrum. När du sträckt degen tredje och sista gången låter du den jäsa ungefär 1 timme. (Det kommer steg för steg-bilder i boken. Verkar det krångligt kan man ta en titt på den här filmsnutten som visar hur en sån där vikning ser ut.)

Baka ut brödet. Strö rikligt med mjöl, gärna blandat råg och vete, på en bakhandduk. Skrapa försiktigt degen ur bunken, dra ut den till en kvadrat och vik sedan in degens kanter mot mitten. Vänd sedan degen så skarven hamnar nedåt. Vik ihop handduken till ett löst paket och låt jäsa ungefär 1 timme. Sätt ugnen på 250 grader i god tid innan degen jäst färdigt. Låt en plåt stå i mitten av ugnen och en oöm plåt på nedre hyllan.

Baka av brödet. Vänd över degen på en bit bakplåtspapper så att skarven hamnar uppåt. Låt papperet med brödet glida in på den heta plåten via en skärbräda eller en bricka och lägg några isbitar på den nedre plåten. Efter 15 minuter öppnar du luckan och vädrar lite. Fortsätt att vädra ungefär var femte minut tills brödet stått inne 30–35 minuter. Du kan när som helst sänka temperaturen om du tycker brödet börjar få lite väl mycket färg. Ta ut brödet och låt svalna på ett galler.

Sen är det bara att grilla lammet och skiva grönsakerna.

Idag ska vi åka norrut och kolla på lite mer hus och hälsa på i bageriet i Rute.

PS: Ni som anmält er som provbagare kommer snart att få recept att baka. Jag måste bara fila lite på dem.

Hej då, 2009!

2009 var ett fint år, det hände många bra saker. Här är fem bra saker som hände det gångna året som har med bröd att göra.

1. Frankrike
Han bar byxorna högt. När man mötte honom på språng mellan bageriet i gränden och butiken på torget så var det i den karaktäristiskt höga midjan. Hög midja, ett leende på läpparna och en stor korg baguetter på axeln. Patrice Murillon, bagare i Tourrettes sur Loup. Att tillbringa en natt i det lilla bageriet i den lilla fina byn var roligt och jag lärde mig mycket om bröd. I tre veckor bodde vi i byn och varje morgon gick jag och Ture till någon av bageributikerna för att köpa baguette (oftast) och pain au chocolat (alltid). Här är berättelsen från Au Comte de Tourrettes.

Patrice i sitt bageri.

2. Gotland
Jag fick bära hatt de där veckorna i Rute. Det var en bagarhatt och jag trivdes förträffligt i den. Praktikant i bageriet. Upp tidigt på morgonen, på med hatten, sopa ur ugnen, titta till surdegarna, ta hand om baguetterna och sen den korta frukosten på framsidan innan de första morgonkunderna kom. Erik, Tina, Helena och Marqus, fina nya brödvänner. Här är mina Gotlandsminnen.

Tidig morgon i Rute.

3. Mjölet
Det är lättare än någonsin att få tag i bra ekologiskt mjöl. 2009 blev året då Saltå Kvarn äntligen paketerade sitt vetemjöl special i tvåkilospåsar. Tack för det! Nu har det väl inte slagit igenom ordentligt, men jag håller tummarna att det snart dyker upp i hyllorna.

En annan mjölnyhet var förstås att Finax kom med berömda Manitoba Cream för oss vanliga konsumenter. Jag har köpt några påsar och bakat lite med Manitoba igen (jag slutade med det för några år sedan, mest för att jag ville baka med ekologiska mjöler och jag inte kunde få ett vettigt svar på var mjölet hade sitt ursprung) och det måste sägas att det är ett fantastiskt bra mjöl. Jag har bakat flera av bröden ur boken med enastående resultat. Det proteinrika mjölet tar upp mycket vatten, så man kan gott öka vattenmängden med 25–50 gram i mina recept om man vill använda det. Man kan också med fördel köra degarna lite längre i maskinen, runt 20 minuter totalt.

Men jag är fortfarande lite misstänksam, var odlas det där vetet egentligen? Jag ska lära mig mer om Manitoba Cream, proteinhalter, tillsatser och ekologiskt vetegluten året som kommer.

Änglamarks vetemjöl, också bra.

4. Bröden
Jag tycker ofta det är förväntningarna som är den stora behållningen när man bakar bröd. Och förhoppningarna. Den pigga surdegen, den fina spänsten i degen och den långsamma men lovande jäsningen – kanske blir det någonting alldeles extra idag! Det tar tid att baka surdegsbröd och det är bra, man drar ut på det roliga. Ofta blir man också nöjd med brödet, sällan riktigt missnöjd, men ibland – ibland överträffar resultatet förväntningarna och brödet blir himmelskt på ett sätt som man inte kunnat föreställa sig. Det händer inte så ofta, några gånger på ett år kanske och det är lagom. Det här dinkelbrödet minns jag som ett sådant, och det här ljusa rågsurdegsbrödet fick mig nog också att häpna en aning.

Ett av 2009 års godaste bröd. Vetesur, dinkel- och vetemjöl.

5. Boken
Något annat som definitivt överträffade alla förväntningar var intresset för min bok. Jag hoppades stort på de där 5000 första exemplaren, men nu har den sålt någonstans runt 20000 exemplar. Kära nån! Det hade jag aldrig trott. Men jag är förstås mycket glad och stolt. Och jag är mån om er som har köpt den, jag vill så gärna att ni ska lyckas! Jag kan ibland önska att jag kunde vara med när ni bakar, stå bredvid och hjälpa till och förklara hur jag menar. Men det går ju inte. Kör ni fast kan ni gärna höra av er i kommentarerna här på bloggen. Här kan man läsa lite spridda skurar om boken.

Min bok.

Och med det lämnar jag ett herrans fint år bakom mig. Tack! Jag fortsätter baka och blogga 2010; jag har ju liksom bakat in mig i ett hörn nu med boken och allt, nu kan jag ju inte sluta!

Betraktelser från bageriet

Fyra dagar har jag nu avverkat i Rute stenugnsbageri. Som jag har bakat! Vanligtvis när jag hälsar på i ett bageri stryker jag omkring med min kamera och tar närgångna foton på degarna och ställer frågor. Är det nån jäst i den där levainen? Hur mycket salt har ni i baguetterna? Vilken tid matar ni surdegarna? Jag ställer de där frågorna nu också, men istället för att fotografera bakar jag. Därför har jag tyvärr inga bilder att bjuda på, men väl några observationer från de fyra långa dagarna.

Tidigast i bageriet: Den som börjar allra först kommer klockan 05.00, men jag har börjat vid 6 eller 7. Man börjar med att baka ut baguetterna eftersom de vill ha en riktigt varm ugn. Värmen i stenugnen sjunker under dagens lopp, så man börjar med de ljusa bröden och avslutar med de mörka.

Bästa resan till bageriet: De tidiga cykelturerna från huset där vi bott har varit en fröjd. Det har varit jag, vägen, hästarna, kossorna och lammen. Och två åsnor som bor i en lada efter backen norr om Lärbro. Backen ja. Den är en riktig prövning på morgonen, men en fin belöning på vägen hem.

Roligast i bageriet: Det allra mesta är väldigt roligt, men bäst av allt är nog allt som har att göra med den stora ugnen. Att ta ut bröden från långt in i ugnen med den långa spaden. Degarna är också fantastiska, och degblandarna. Den lilla är från 20-talet någon gång, den stora är något modernare.

Svårast i bageriet: Att rundriva gotlandsbrödet. De tålmodiga bagarna visar om och om igen hur de med lätt hand ger den kladdiga degen en rund och fin form med slät yta. Men det är svårt. Mycket svårt. Jag har dock gett mig tusan på att jag ska greja det innan nästa vecka är till ända. Och klarar jag den degen, då klarar jag alla degar.

Också svårt i bageriet: Logistiken. Att veta vilken deg som ska jäsa var, i vilken ordning och var i ugnen de ska bakas av och när sockerkringlorna är slut ute i serveringen, det kräver sin bagare. Och för att bagarna i Rute så skickligt manövrerar allt det där har de min största respekt.

Tyngst i bageriet: Durumdegen. Det är du eller degen, sa Tina första gången jag brottades med den sjuttio kilo tunga besten. Den ska upp ur degblandaren och ner i plasttunnor som lotsas in i kylen för att jäsa över natten. Innan man hittat tekniken är det nästan parodiskt svårt. Men jag tycker mycket om den fasta och aningen gula degen, och den är rolig att blanda. En säck vetemjöl, durumvete, salt och en näve jäst. Och så lägsta växeln i den stora maskinen.

Största våndan i bageriet: Jag tar av mig min vigselring varje morgon, hänger den på ett hemligt ställe. Jag funderade hur det skulle vara att cykla hem och upptäcka att ringen är borta och inse att man knådat in den i ett bröd. Annars försöker jag vara noga med att inte glömma något viktigt, som saltet.

Vi är nere på östkusten nu, men i morgon åker jag tillbaka till Rute för att baka återstoden av veckan. Jag lovar att försöka ta lite bilder också, så ni får se det fina bageriet. Ugnen, degarna, bagarna och bröden.

So long!

Så långt ögat når

I vår familj kallar vi det långblått. När himlen är blå så långt ögat når, då är det långblått. Vi är på Gotland igen, och det är långblått. Det är riktig sommar med cykeltur efter DN och stanna och plocka smultron i vägkanten. Ture fick dem som efterrätt till lunchen.

Om morgnarna bakar jag nattjästa frukostbröd. Vi fick lite bråttom när vi skulle iväg till färjan i söndags, och i villervallan glömde jag att packa ner surdegarna. Men det gör inte så mycket, jag bakar varianter på de enkla sommarbaguetterna.

I dagens bröd bytte jag ut 1 dl vetemjöl mot rågkross och bakade ut dem som småbröd. Perfekt till frukost! (Koka upp en del av vattnet och låt rågkrosset ligga några minuter innan du blandar resten.)

Surdegsbröd blir det ändå. Från och med i morgon och två veckor framöver ska jag praktisera på Rute stenugnsbageri. Det ska bli så otroligt spännande. Tänk vad mycket jag ska lära mig! Jag ska cykla dit och jag har skaffat en ny cykel just för ändamålet. Här är den.

Det är en lättviktsracer från 1992 av märket Dawes, som jag har plockat isär, filat och slipat och låtit måla och satt ihop igen. Jag har plockat bort växlarna och satt ett rakt styre på den. Min kompis Andreas – som är lika entusiastisk över att ta isär och sätta ihop cyklar som jag är över att baka bröd – har lånat mig särskilda cykelverktyg och tipsat om hur skruvarna ska skruvas. Jag är mycket nöjd! Cykeln kommer att ligga som ett spjut på 148:an mellan Lärbro och Rute.

Om jag bara hittar en plats där mitt nyinförskaffade mobila bredband fungerar så ska jag rapportera om äventyret. Jag får väl klättra upp i ett träd.

Hej Gotland, nu kommer vi!

I morgon åker vi till Gotland. Få saker kan jag längta till så mycket som den dagen man åker till Gotland. Jag ser fram emot allt. Att stå i färjekön i Nynäshamn och att rulla av färjan i Visby. Att åka upp för backen och rakt igenom första rondellen och vänster i den andra. Sen när man kommer fram, passerar Lantmännen och Konsum innan man ser havet och tar den långa vägen förbi Strandcafét. Jag börjar längta någon gång i september.

Nu åker vi på den första av sommarens två Gotlandsutflykter. På måndag och tisdag nästa vecka ska jag hålla surdegskurs på Rute stenugnsbageri. Det ska bli väldigt roligt! Jag har just gjort klart programmet och satt ihop ett litet recepthäfte som alla ska få. Lite nervöst är det också. Det ska bli spännande att se hur mina recept fungerar i ett riktigt bageri. Och att se bröden bakas i den vedeledade ugnen. Bara de jäser som det ska …

Senare i sommar ska jag tillbaka till Rute och praktisera i bageriet. Lära mig baka som en riktig bagare. Ni som inte varit i Rute måste åka dit om ni är på Gotland.

Kör väg 148 mot Fårösund. 7 km efter Lärbro tar du höger mot Valleviken. Efter 2 kilometer, sväng vänster mot Gerungs. Framme.

Det är roligt att Ture får komma till Gotland igen också. Förra året låg han mest och sov i den där röda vagnen, nu kan han kila omkring och upptäcka själv. Vi får ta det försiktigt vid raukarna bara, de är hårda.

Pain de Martins julkalender, lucka 4

När min favoritbagare Erik Olofsson skulle lära sig baka gotlandslimpa av en gotländsk bagerska fick han klart för sig att det är en sak man inte kompromissar med, pomeransen. Malen eller färdighackad kommer inte på fråga, hela torkade pomeransskal ska det vara.

Proceduren som krävs när man använder hela skal är pysslig på ett sätt som passar i juletid. Man kokar dem, i sådär 30 minuter, och skär bort det vita luddet på insidan innan man strimlar och hackar dem. Det tar sin tid, men det är trivsamt och gör brödet gott.

När jag träffade Erik i bageriet i somras frågade jag om de verkligen hade tid att göra på det här viset när de bakar i större skala. Mig tar det en bra stund att koka, strimla och hacka de 15 gram man behöver till två ynka bröd, hur lång tid ska det då inte ta för dem som bakar hundratals bröd varje dag?

De hade mycket riktigt insett att det vore ohållbart att bagarna själva skulle sköta denna detalj i sommarrusningen, så istället lade de ut uppgiften på lokalbefolkningen. Någonstans i trakten av Gerum sitter någon med det bästa av sommarjobb; koka, strimla och hacka pomeransskal. Innan vi lämnade bageriet dök det mycket riktigt upp en kille med en tung väska, full av hackade pomeransskal.

Pomeransen, Citrus aurantium, kommer ursprungligen från Indien, men odlas nu även i Sydeuropa och Västindien. Den är bitter som få andra frukter och lär inte gå att äta som den är. Skalen finns att köpa på påse i vilken välsorterad kryddhylla som helst.

Brödboksspecial, del 4

I höstas skrev jag lite om några brödböcker; Riddarbageriets bröd av Johan Sörberg, Bröd av Jan Hedh och The Bread Bible av Rose Levy Beranbaum. Här kommer fortsättningen. Om en favorit.

Det här är Erik Olofsson. Bagaren. Han gör kaffe åt någon kund i bageriet i Rute på Gotland. Rute stenugnsbageri heter bageriet med den lilla serveringen som han driver tillsammans med sin sambo Helena Andersson och bagaren Tina Fernlund.

Erik Olofsson var också den som tillsammans med den finske arkitekten och ugnsbyggaren Heikki Hyytiäinen byggde den vedeldade stenugnen i Rosendals trädgård i slutet av 90-talet. Där bakade Erik Olfsson bröd fram tills för några år sedan, då han flyttade till Gotland och byggde bageriet i Rute i en gammal smedja. Tillsammans med Heikki Hyytäinen förstås. I somras var vi där flera gånger. Vi åt smörgås, drack kaffe, läste DN och insöp brödångorna. Där trivdes jag verkligen. Lisa också. Här är en av de goda smörgåsarna (man ser inte brödet för salamin, men det är där, jag lovar):

Men nu till boken, Bröd och marmelad från Rosendals trädgård. Som man hör på titleln är det inte bara en brödbok, man får en hel del annat på köpet. Fast jag har bara provat brödet. Boken kom ut på den tiden då Erik Olofsson fortfarande bakade i Rosendals bageri. Den här boken är, tillsammans med The Bread Bible av amerikanskan Rose Levy Beranbaum, en av mina storfavoriter. Men det är inte mycket som förenar de båda författarna, bortsett från att de älskar bröd förstås. När Erik Olofsson till exempel anger temperaturer är det med orden ljummet, varmt eller hett, medan Rose Leve Beranbaums förhållande till den detaljen är sådant att hon rekommenderar att man byter batteriet på digitaltermometern minst en gång i halvåret. Annars kan man inte lita på den.

Recepten i Bröd och marmelad framställs på enklast möjliga vis. Vissa bröd, som till exempel underbara Rosendals kavring, förklaras på bara några rader. Surdegsbrödet (många av bröden bakas med surdeg, men ett av dem är liksom surdegsbrödet Surdegsbrödet) är också enkelt att baka och mycket gott. Gotlandslimpan är lite svår att knåda, för den är så lös, men brödet blir så gott att man tror sig inte vilja baka något annat.

Om jag bara fick äga två brödböcker skulle det bli den här och The Bread Bible. De kompletterar varandra på bästa sätt.

Boken är skriven av nämnde bagare Olofsson tillsammans med Monica Ahlberg samt ytterligare en bagare vid namn Fredrik Frankenberg. Och eftersom jag bryr mig om sådant ska jag säga att boken är enkelt men fint formgiven av Johan Fredlund och Kerstin Bernander, och att bilderna är av finaste Ewa-Marie Rundquist-snitt. Tyvärr sägs boken vara slut hos förlaget (Prisma), men det kan ju finnas böcker kvar i butikerna. Hittar du en, köp den.

På tal om surdegsbröd … Det är nu bara en vecka nu tills Mat-Niklas kommer (hjälp!). Häromdagen ringde en inslagsproducent och pratade lite. Det lät som att de vill att jag bland annat ska tipsa om ett lättbakat surdegsbröd ... Och Eriks surdegsbröd är nog det enklaste surdegsbröd jag bakat, så kanske kan jag tipsa om det? Men om de lägger de ut det på text-tv och internet och allt, blir Erik blir arg då? Han borde förstås bli glad, men man vet aldrig. Bäst jag frågar honom.

Små och stora bagerier

På etiketten står det Tzwischen formtrieb und naturtrieb gibt das SPIELTRIEB. Jag vet inte exakt vad det betyder, men gissningsvis är det en fri tolkning av något Rudolf Steiner tänkt eller sagt. Hur som helst är jag mycket glad över bakspaden som min pappa gjort. Den är ganska liten, så till större bröd får jag fortsätta använda locket till en skokartong. En dag ska jag be honom göra en till, lite större.

Jag använde den i helgen när jag langade in och tog ut mina gotlandslimpor. Det är lite som att ha ett eget miniatyrbageri hemma i köket.

I våras var jag en dag på Rosendals bageri på vad de kallar öppen torsdag. Där är ugnen stor och bakspaden säkert två meter lång. Där stod jag och skjutsade in tofflor, en slags minilimpor de bakar och serverar till lunchsoppan, när flera bröd plötsligt var spårlöst försvunna. Deras ugn har en 20 cm djup glipa längst in i ugnen, de hade glömt att säga det. Vi fick fiska upp degklumparna ur askan genom en lucka på baksidan av ugnen.

Det här är min pappa. Bilden tog jag för ganska många år sedan i ett hus på Gotland som vi ibland lånar av gamla vänner. I just det här gamla kalkstenshuset finns en vedeldad bakugn, men då, för länge sen, förstod jag inte hur stort det är. En dag ska jag fråga om inte pappa och jag kan åka dit och baka en helg. Pappa kan rita, jag kan baka.