Ibland glömmer man. En surdeg ska ju gärna matas med jämna mellanrum, en gång i veckan eller så, men ibland glöms den bort. Och ju längre en surdeg står, desto märkligare blir den. Framför allt förändras doften, från friskt syrlig till någon annan, mindre angenäm. Men ingen fara på taket, den dör inte.
Jag brukar liksom renovera min surdeg om den blivit stående lite väl länge. Så här: I en ren och fin burk blandar jag en liten klick av den illaluktande historien, kanske 25 g eller lite mindre, med 100 g ljummet vatten och 60 g ekologiskt rågmjöl. Det som blir kvar av den gamla häller jag ut. Jag låter den stå ovanför kylen, där det är ca 22–24°, i 8–20 timmar. Om den fortrafarande inte känns helt bra så slänger jag allt utom lite grann och upprepar det hela en gång.
När den dubblat sin storlek på 8–10 timmar efter att jag matat den, och doften och smaken återigen är syrlig och friskt, så nöjer jag mig.
Inlägg
