Franska brödfunderingar

Bonjour, je voudrais votre meilleur pain au levain, s'il vous plaît. Un tres bon pain avec des grands trous. (Hej, jag skulle vilja har ert bästa levainbröd, tack. Ett bra bröd med stora hål.) Jag hade övat in frasen på förhand och skulle inte klara en alltför svår motfråga. Men det gick bra. Damen bakom disken nickade engagerat och vände sig till en annan bröddam för konsultation. De vände, vred och klämde på några olika bröd och enades till sist om ett runt. Vill du att jag skär i det så att du kan se, tror jag att den vänstra damen frågade, men jag skakade på huvudet, det skulle inte vara nödvändigt.

Vi var på den bröd-, choklad- och romantikfestival i Antibes som vi hade läst om i Nice Matin dagen innan. Bröd, choklad och romantik – som gjort för oss, tänkte vi. Tyngdpunkten på festivalen, eller "festivalen", var dock parmesanostar och italienska korvar, vilket tedde sig lite konstigt tills vi insåg att det var italienska handelskammaren som stod bakom spektaklet.

Hur som helst, Alpes Maritimes lokala bagarförbund hade satt upp en stor monter där det bakades, smakades och såldes bröd. Här om någonstans skulle jag väl få tag i ett riktigt fint levainbröd?

Nästan två veckor hade vi varit i Frankrike utan att finna ett riktigt spektakulärt bröd. Jag hade nog trott och hoppats på att finna en helt ny dimension av bröden när vi kom till Frankrike, men den förhoppningen hade kommit på skam . De levainbröd vi dittills hittat var okej, men ganska torra och smuligt kompakta. Lite sockerkaksartade.

Brödet från Antibes (som syns här) var helt okej, men inte den succé vi hoppats på. I en guidebok läste vi om två bagerier i Nice som sades vara värda en omväg. Le Pain Quotidien hoppades jag allra mest på. En (visserligen) belgisk brödkedja med finbagerier över hela världen. Och det såg lovande ut. Det var ett fint ställe med god lunch, trevlig personal och snygga bröd. Personalen var förresten ganska snygg också, men bröden var inte så trevliga skulle det visa sig.

Mysig brödhylla.

Tråkigt bröd. Och torrt.

Vidare till Multari, boulangeriet där det alltid är kö. Där var de stora levainbröden slut, så jag köpte en baguette på levain. Den var bland de bästa bröd vi kom över, mycket bra smak och ganska så segt och fint inkråm. Men den var inte spektakulär.

Multari i Nice. Här köpte vi också några roliga bakverk vid namn feuilletés.

Förutom nämnda etablisemang köpte vi bröd på i stort sett vartenda bageri vi passerade i trakterna kring Tourrettes sur Loup och Vence. Bröden var ofta väldigt fina utanpå, och hade god skorpa, men inuti var de oftast ganska ointressanta.

Här en "Rustique" från ett bageri i Vence. "Rustique" tycktes kunna betyda lite vad som helst. Ibland att det bakades med lite rågmjöl, ibland att brödet var riktigt hårt bakat. Som det här.

Jaha, och hur ska man summera det här då. Antingen hade bagerierna på Côte d'Azur med omnejd tre dåliga veckor när vi var där, eller så vill de helt enkelt ha brödet på det där viset. De saftiga och bubbliga levainbröd som vi tycker så mycket om här hemma nuförtiden måste ha sin förebild i någon annan del av Frankrike. Eller i någon annan tid.

En dag ska jag gå till Petit France på Kungsholmen och höra vad de har att säga om saken. De borde ju veta.