Lilla surdegsskolan, del 2

Hej igen! Det finns de som finner ett stort intresse i vad som händer inuti surdegen, själva kemin liksom, men jag är inte en av dem. Men i stora drag kan jag säga att det som händer i våra burkar nu är att alla de där mikroorganismerna som finns i mjölet sakta vaknar till liv. Om det går som det ska bildas så småningom mjölk- och ättiksyra och olika jästarter vars namn jag inte kan.

En sak som kan gå fel är att det bildas mögel i surdegen, och det är just de här första dagarna som möglet kan få fäste. Senare blir den så sur att mögelsporerna inte överlever. Det är för att minimera risken för mögelangrepp som vi gjort blandningen relativt lös – när ytan nästan är vattnig har möglet svårare att få fäste (tack Johan Swanljung för det tipset!).

Nu har blandningen från igår alltså stått 24 timmar i sisådär 23-gradig värme. Idag ska vi inte göra annat än att ta en titt på surdegen, lukta och heja lite på den. I min burk ser det lovande ut. Det är lite småbubbligt och nästan lite skummigt. Doften är varm och söt, lite honungsartad. Ofta har den skiktat sig lite i det här stadiet och därför skakar jag burken försiktigt innan jag ställer tillbaka den i skåpet. Om det har någon faktisk betydelse vet jag faktiskt inte, men det känns rätt.

Nu ska den stå ytterligare ett dygn där i skåpet ovanför kylen, så vi ses här igen samma tid i morgon. Hej!

föregående avsnitt    nästa avsnitt