Brödboksspecial, del 6

Det doftar alldeles särskilt om en bok som kommer direkt från tryckeriet. I synnerhet om boken är tryckt på obestruket (≈matt) papper. För den som någon gång jobbat med att producera trycksaker betyder doften två saker: En sommarlovsliknande lättnad över att projektet är i hamn blandas med den ångestfyllda rädslan över att upptäcka ett stavfel eller hitta en bild som blivit alltför röd. Skräckblandad förtjusning alltså.

Smaker från Saltå Kvarn doftade precis så när jag fick den av en snäll person. Boken är väldigt fin. Bra tryck, fina bilder och enkel typografi. Endast de lilarandiga för- och eftersättsbladen har jag problem med. Men nog om formen.

Boken – 140 sidor tjock, utgiven på Ordalaget bokförlag – handlar om mat, bröd, müsli och kakor. Och om Saltå Kvarn och deras filosofi. Brödkapitlet inleds med en hel del bra tips och råd om hur man lyckas med surdegar och ekologiska mjöler och det är förstås surdegskungen Manfred Enoksson som står bakom (även om själva texterna är skrivna av skribenten Åsa Swanberg).

Vid första anblicken ser det otroligt lovande ut. Äntligen en riktigt genomtänkt bakbok! tänker jag. Men sedan, när det är dags att baka, upptäcker man en del knäppa grejer. Riktigt knäppa grejer faktiskt.

Till exempel: Recepten som innehåller surdeg är angivna i både volym och viktmått, men de som inte innehåller surdeg är enbart angivna i volymmått. Logiken ska vara att det är mer noggrant med mängderna när man bakar surdegsbröd. Gud så knäppt! Schweizerbrödsdegen ska mätas upp med hushållsvåg, men vill man till baka ciabatta är det bara att plocka fram decilitermåttet igen. Hur tänkte de?

Man undrar också om de verkligen provbakat recepten innan boken gick i tryck. Baguettereceptet skvallrar om att de inte har det, åtminstone inte i ett vanligt hemmakök. Till att börja med skulle jag tro att den angivna ugnstemperaturen på 300°C sällan går att ratta in på en vanlig hemmaugn. Jag tror dessutom att majoriteten av hemmabagarna får svårt att hantera den gigantiska degen som blandas på 2,5 liter vatten. Två och en halv liter! Inte mindre än 14 stora baguetter förväntas man kunna hantera hemma i sitt kök. Mon dieu!

Konstigt nog rekommenderar jag boken ändå. Det finns så få roliga brödböcker och bortser man från ovan nämnda knas så kan man nog finna en hel del inspiration i boken.

Jag bakade ett av bröden i boken för ett tag sedan. Egentligen ville jag baka pomeransbrödet, det ser så himla gott ut, men i just det receptet har de missat att ange mängden surdegsgrund. Man kan höfta förstås, men jag tyckte det vore en tråkig start. Jag bakade Barsjabrödet i stället. Ett gammaldags men riktigt gott surdegsbröd kryddat med kummin. Det kommer jag att baka igen.

Tidigare brödboksspecialer; Riddarbageriets bröd, Bröd, The Bread Bible, Bröd och marmelad från Rosendals trädgård, och Brödälskare.