Femtio gram råg gjorde susen

Den senaste veckan har jag bakat ganska precis tio sådana här levainbröd. Min mamma skulle nog säga att jag varit idog i jakten på ett enkelt men saftigt vetesurdegsbröd med stora hål. Hon brukar säga så; idog. På kvällarna har jag dragit igång surdegen som fått stå till morgonen då jag blandat degen och skjutsat in den i kylen innan jag puttrat iväg till jobbet. Väl hemma igen har jag bakat ut bröden med varierande resultat. Från ganska bra till jättegott, nästan perfekt.

Det största framsteget kom när jag provade att blanda i lite, lite rågmjöl i vetesurdegen. Jäskraften går inte att jämföra med en blandad enbart på vetemjöl. Tre timmar i rumstemperatur eller åtta timmar i kylskåp gav riktigt höga och puffiga degar.

När jag bakat ut bröden har jag gjort det på enklaste vis. En av fördelarna med att låta degen jäsa i en inoljad plastlåda är att när man stjälper upp den är det bara att strö på lite mjöl och dela den på mitten så får man två fina bröd utan att hålla på och trixa. De fina luftbubblor som bildats under jäsningen lämnas i fred.

Bröden får jäsa på ett bakplåtspapper som jag lagt på en bricka. När det är dags för bakning är det bara att låta alltihopa, ja inte brickan då förstås, glida in på den heta plåten i ugnen. (Jag har inte lyckats kapa min baksten så att den går in i den nya ugnen än, men jag måste nog göra det snart, jag saknar den faktiskt.)

Ett recept på brödet kommer så småningom, nu sticker vi till Matmässan i Älvsjö.