Långt ord: Vardagsgrahamslevain

Tvärt emot vad jag lärt mig om att levainbröd inte bör jäsa för kallt, så langade jag in min grahamslevain i kylskåpet i går morse. Det kändes som att degen hade ett visst fjong i sig, och den skulle bli stående ganska länge. Jag tänkte att den kanske skulle jäsa ihjäl sig om den stod framme i värmen hela dagen. Och se på sjutton – degen var precis utmärkt när vi kom hem vid halv elvatiden på kvällen:

(Att jämföra med hur den såg ut tio timmar tidigare.)

Jag hällde ut degen på ett mjölat bord, delade den i två och lät jäsa i vanliga brödformar (varför jag la dem i brödformar i stället för i jäskorgar vete sjutton, det var en ingivelse). Det var en liten deg, men jag gjorde ändå två bröd av den. Två små. En timme fick de jäsa medan ugnen blev riktigt varm. Sen langade jag in dem och tjugoåtta minuter senare plockade jag ut de här ur ugnen:

Jag bakar ju nästan alltid med enbart vetemjöl, och i den här degen var hälften av mjölet grahamsmjöl, så de är lite annorlunda mot vad jag är van vid. Men mycket gott! Svagt syrligt, smakrikt och saftigt och med en hård skorpa. Förmodligen nyttigt också.

I helgen ska jag testa ungefär samma sak, fast med 100 procent vetemjöl. Jag lovar lägga ut något som liknar ett recept också om någon vill testa.