Alla fick surdeg med sig hem

Igår var jag och de här baguetterna och spelade in ett avsnitt av Malou von Sivers Efter tio på Tv4 (direktsänt i vanliga fall, men på grund av slalom-vm kommer det här programmet att eftersändas, 3 mars klockan 10 för att vara exakt).

Det är lustigt med de där tv-produktionerna. De hör av sig långt, långt i förväg, man planerar och byter datum och dividerar om vad som ska ske i rutan och så när man till slut står där med bunkar och surdegar och bröd av alla de slag så är det väldigt snabbt över.

– Ja nu står jag här med Martin Johansson – surdegskungen!
– Eh, nja, det vet jag inte om jag skulle …
– Hur kommer det sig att det blivit så populärt det här med surdeg?
– Det handlar nog om flera saker, dels är det ett spännande …
– Och vi ska prata ännu mer om surdeg när vi är tillbaka. Då har vi också med oss Mark Levengood, Erns Kirchsteiger och världens starkaste man. Vi ska prata manlighet. Vi är snart tillbaka.

Ja, lite mer än så fick jag nog sagt, men det går väldigt snabbt. Den stora behållningen tycker jag är att befinna mig i en sån där studio. Läskigt mysigt. Överallt personer med headset som kör en kamera, håller ordning på gästerna eller nån klocka eller nåt. Jag tänker alltid att jag ska snava på en tjock sladd.

De andra gästerna fick med sig en klick surdeg därifrån. Mark Levengood stirrade på den lilla rågsurdegsklicken i den lilla plastburken och menade att det var det mest surrealistiska han fått någon gång. Vet inte om det var bra eller dåligt. Malou, som tycks vara en hedersperson, fick också surdeg.

Jag ska snart berätta mer om de där baguetterna – jag bakade dem på en deg som har blivit min nya favoritdeg här hemma. Men det blir en annan dag.