Fullt sjå

Sedan vi kom hem från Frankrike har jag fortsatt att baka som en tok. I morgon gör vi den sista brödfotograferingen till boken, sedan återstår bara lite mysiga runtomkringbilder på burkar och degar och annat.

Jag är ledsen att jag inte hunnit svarat på alla kommentarer och frågor som dykt upp, jag lovar att svara snart, snart. Jag ska förstås också berätta mer om det franska brödet.

I går bakade jag kanelbullar på vildjäst och passade på att göra två semmelbullar som Lisa gjorde de här semlorna av idag. När man får en alldeles nyfixad semla inser man att det är så de ska ätas – à la minute. Gateau och de andra må vara mästarkonditorer, men det hjälper inte, semlorna är ju i alla fall blöta och soggiga när man kommer hem med dem. Nä, nyvispat ska det vara.

Öppet brev till Frankrike

Kära Frankrike,
nu åker vi hem. Tack för maten och vinet, oliverna och tapenaden. Tack för de många söta bagerierna, för croissanterna och macaronerna. För solen och ljuset, de höga bergen och det turkosa havet. Marknaderna och de slingriga vägarna, och floden Loup med alla vattenfallen. Tack för lugnet på Fondation Maeght och för storheten i det lilla Matisse-kapellet i Vence. Och tack för fågelkvittret och mimosan som blommar i februari.
Det enda som förbryllar mig är brödet. Är det verkligen så här ni vill ha det?
Hej från Martin

PS: Ture hälsar och tackar för de fina fontänerna.

karnevalen börjar 14.15

Fynd från marknaden: Ett knippe späda kronärtskockor, tomater, ett jättestort äpple, lök, en afrikansk dockfamilj till Ture, ett bröd som kallas pain d'épices, bakat med 50 procent honung (han som sålde det berättade att ett enda bröd väger hela 100 kilo!), citron, liten squash, grapefrukt och en välsaltad socca att ta med.
Nu har jag också tillbringat en halv natt i ett av byns bagerier. Mycket spännande! Jag fick även följa med på en kopp kaffe hemma i bagarns kök då en kort paus uppstod bland degarna. Att mitt i natten smyga igenom den kolmörka bageributiken där jag köper bröd om morgnarna var som i en film. Jag ska berätta hela historien när jag kommer hem. Nu håller vi tummarna för att det slutar regna lagom till skolbarnens karneval.

Med portabel vedugn på Côte d'Azur

Den här mannen lagar socca - en specialitet från Nice som man gör av en smet blandad på kikärtsmjöl, olivolja och vatten. Man häller smeten i en panna och gräddar den i en mycket het ugn i sådär fem minuter. Soccan är bara några millimeter tjock och påminner om omelett och pannkaka. Den serveras med salt och peppar och är mycket god.
Vi har snavat på den här trevliga socca-mannen två gånger; först på marknaden i vår egen by, senare i Vence. Jag hoppas han kommer nästa vecka igen, då ska jag köpa en portion för 2.30 euro.

I det lilla bageriet

I morse var jag uppe innan det blev ljust och hälsade på i Patrices bageri. Det var ett mycket litet bageri med en mycket stor ugn. Nästan osannolikt att den stora ugnen fick plats i det lilla bageriet. Patrice berättade om sina degar och surdegar samtidigt som han med kvicka händer bakade baguetter till byns ännu sovande invånare.
Jag tog förstås en del bilder (och ett par korta filmer), men dem kan jag lägga upp först när jag kommer hem. Då ska jag också berätta mer om hur Patrice bakar sina bröd.
På onsdag ska jag tillbaka till bageriet och hjälpa till att baka några timmar. Det blir kul!

Jag tar med mig ordboken

Varje morgon går jag och Ture till bageriet. Vi sicksackar mellan hundlortar och hälsar på ortsbefolkningen under den lilla promenaden. Snart har vi provat alla brödsorter och favoriten är det som ligger i korgen här, levain siegle från det lilla bageriet. I morgon bitti ska jag hälsa på när bagaren Patrice bakar sina bröd. Han är inte jättebra på engelska och det jag minns bäst från mina fransklektioner är Tintin a un chien, il s'appelle Milou. Så vi får väl se hur det går.

Solen har tittat fram på Rivieran

Efter sex dygn av envist regnanade har vi nu fått två soliga dagar. Det är som ett annat land när solen skiner. Jag gillar regnlandet också, men det är fint med omväxling.

Vår by är mycket fin och mycket behändig. Var man än befinner sig har man nära till allt. Om man till exempel kommer på att man glömt köpa vinäger fyra minuter innan affären stänger, hinner man precis kila till torget, köpa sin vinäger, småprata med butiksinnehavaren och gå hem igen innan klockan slår. Och då bor vi ändå i utkanten av stan.

I det stora bageriet, som syns på bilden, har vi hittat det bästa brödet hittills. Deras levain är om inte fenomenal så åtminstone väldigt god, och den baguetteliknande multi céréal är också bra. Baguetterna däremot ser fina ut men är mediokra inuti. En dag ska vi åka till Nice och leta upp några riktigt bra bagerier.

Jag ska också försöka komma över lite mjöl, så jag kan baka här hemma. På Leclerc där vi storhandlar var utbudet påvert. Jag kanske får be att köpa lite av bagarn.

Priset på bröd i Tourettes sur Loup

Trots det ihärdiga regnet har vi funnit oss tillrätta i vår fina by. Här bor 3800 personer och det finns två bagerier, ett lite större och ett lite mindre. Det lilla håller stängt måndag och tisdag, det stora onsdag och torsdag. Själva brödet är ännu inget att skriva hem om, men grejen att ta den korta morgonpromenaden till bageriet och köpa frukostbröd är obetalbar. En baguette kostar 0,8 euro, men då är det ganska mycket luft i den. God luft.
Ps. Jag skriver från mobilen och kan tyvärr inte svara på kommentarer. Hej!

Det regnar på Rivieran

Första dagen. Vi packar upp och storhandlar. Jag råkade ha sönder p-automaten på torget, orsakade en liten kö. Till lunch; baguette med skinka och gruyère. "Chaque jour chez votre boulanger. Retrouvez le vrai goût du pain", står det på baguettens påse. Ungefär "varje dag hos din bagare. Bröd som det en gång smakade".