Hej då, kära semester

Ett semesterminne: Kanske kände jag mig lite som en stalker där jag satt med en latte i handen och spanade efter en skymt av den mjölnäste bagaren. En bagarstalker. Under vår vecka på norra Gotland hängde vi en hel del på det fina bageriet i Rute, och jag ville så gärna säga hej till Erik Olofsson, Rosendalsbagaren som startade Rute stenugnsbageri för några år sedan. Till slut fick jag syn på honom och vågade mig fram. Han var snäll förstås. Vi pratade om degblandare, vetemjöler och tv-program, och så gav han mig ett stort levainbröd. Ett och ett halv kilo tungt och väldigt snyggt. När man åker hem med ett sådant bröd i skuffen känns det som att man fått med sig ett helt bageri. Brödångorna liksom kryper in i säten och dörrsidor, som när man kör med hämtmat från McDonalds, fast en betydligt behagligare doft. Brödet var verkligen gott, liksom tungt och otroligt saftigt med hål stora som femkronor. Vi åt det i flera dagar.

Jag bakade en del i stugan där vi bodde, och tanken slog mig ganska snabbt; kanske kunde man få baka ett av sina egna bröd i Rutebageriets vedeldade ugn? Efter en lunchsmörgås någon dag efter det första besöket i Rute stack jag in huvudet i bageriet och frågade Erik om det var möjligt att komma med ett ogräddat bröd och langa in i deras ugn, och javisst, det skulle gå att ordna. Jädrans vad spännande! Hem till stugan och göra deg.

Morgonen efter, återigen mot bageriet. Lisa bakom ratten, Ture och jag i baksätet. Ture med giraffens öra i munnen och jag med ett durkslag fyllt med deg i handen. Jag ville inte riskera att skumpiga grusvägar skulle sänka brödet som var på jäsning, så jag höll det i handen hela vägen. Parerade varje gupp.

Klockan var tio, ugnen varm och stämningen på topp när jag klev in i bageriet. Kanelbullar rullades och levainen stod på tur att bakas av i den väldiga ugnen. Men först skulle mitt bröd in. Jag fick själv skjutsa in det, var jag ville. Jag lade det i mitten. De stuvade in det i hörnet sedan när de andra bröden skulle in.

Skjuts in i ugnen! I bakgrunden: Tina Fernlund som driver bageriet tillsammans med Erik. I förgrunden: Landets för dagen absolut nöjdaste brödbloggare. Erik tog bilden.

När brödet var i ugnen bjöd Erik oss på kaffe och juice. Han berättade om hur de bakar på så vis att det alltid finns bröd i butiken utan att det blir något spill, och om hur de lejt ut uppgiften att koka och hacka pomeransskalen till gotlandslimporna på lokalbefolkningen.

Mitt bröd blev jättegott. Det doftade på ett sätt som inget annat bröd jag bakat gjort, och i smaken kunde anas någonting annorlunda. Ugn antar jag. För att fullborda experimentet skulle man förstås baka ett av Rutes bröd hemma i vår ugn i Stureby, men skulle kanske vara lite svårare rent logistiskt.

Tack snälla Erik och Tina för att jag fick hälsa på i ert bageri och baka
i er ugn!