September månads bästa deg

Dags att baka lite dinkelbröd, tänkte jag och gick och köpte en påse fullkornsdinkel från Dinkelboden. Det var en gräsligt ful förpackning, men jag stålsatte mig, jag ville ju ha mjölet.

Först bakade jag ett bröd på rågsurdeg, vetemjöl och fullkornsdinkel. Ungefär hälften vete och hälften dinkel. Det blev gott men inte underbart. Smakade ungefär som det ser ut, lite stubbigt liksom.

Dagen efter bytte jag rågsurdegen mot vetesurdeg och tog lite mindre dinkel i förhållande till vetemjöl. Ganska mycket mindre; 200 g dinkel och 800 g vete. Och den degen blev så otroligt bra! Tänk att det märks direkt när en deg är riktigt bra. Den är inte för hård, inte för lös, klibbig men inte så att det fastnar och lätt och luftig men ändå stabil. Man ser det också på hur den jäser. Med självförtroende.

En mycket bra deg.

Men den perfekta degen blev inte det perfekta brödet. Innan jag ställde de utbakade bröden i kylskåpet för nattjäsning fick de stå framme i ungefär en halvtimme, och det var nog lite för länge. När jag tog ut dem på morgonen kunde man se på dem att de jäst för mycket.

Tricket när ett bröd är överjäst är ju att knåda ihop det, baka ut och låta jäsa på nytt, men eftersom jag skulle till jobbet var det inte läge för det. Hej, jag missar niomötet, måste knåda lite bröd, men jag kommer till lunch … Det går inte. Och mycket riktigt säckade de också ihop en aning när jag skjutsade in dem i ugnen. De reste sig lite grann, men fick aldrig riktig någon fart. Nedrans förargligt, som pappa brukar säga.

Nåväl, jag vet exakt hur jag gjorde, så jag ska ge det en chans till. I helgen.

Lite satt, men ändå gott.

Och jo förresten, apropå stektermometrar; Alexandra Zazzi hörde av sig och berättade att hon köpt sin snajdiga stektermometer hos några som heter Menigo. De säljer nog bara till företagskunder egentligen, men det kanske man skulle kunna lösa. Kruxet, om man ska kalla det så, är nog snarare att den kostar sådär tolvhundra kronor … Kan man köpa en stektermometer för tolvhundra?