Min surdeg har inte varit sig lik sedan vi kom hem från Gotland. Den har funkat, bröden har jäst och så, men det har liksom inte varit någon skjuts i den. Lite som en bil som inte går på alla cylindrar eller en gammaldags kassettbandspelare som inte håller farten. Ni förstår.
När andra frågar vad det kan vara för fel på deras trötta surdegar brukar ett av mina första råd vara att köpa nytt mjöl. Man kan visserligen trixa med att tillsätta socker, yoghurt eller så, men det är ändå i mjölet som livet finns. Ett bra mjöl är en bra början.
Så härom dagen följde jag mitt eget råd och köpte en ny påse mjöl. Och se, det var där skon klämde! Jag passade på att mata surdegen med det gamla mjölet också för att se om det blev någon tydlig skillnad, och det blev det som ni ser. Till vänster det nya mjölet (Saltå kvarn), till höger det gamla (Änglamark).
Nu är det inte fullt så illa ställt med surdegen till höger som man skulle kunna tro, för under den platta ytan hade det trots allt börjag jäsa och bubbla lite, men det gick segt och blev aldrig nån riktig tjong i den.
Med nya mjölet: Bubbligt, fräsigt och friskt.
Med gamla mjölet: Stumt.
När jag sedan, utanför bild, matade den pigga surdegen ytterligare en gång med det nya mjölet blev det än mer fart på det. Min surdeg är definitivt tillbaka.
Jag vill härmed inte ha sagt att Änglamark alltid är ett sämre mjöl än Saltå kvarns (för att fastslå det får man nog vara mer metodisk), bara att det kan löna sig att testa ett annat mjöl om man kör fast.
